Nu är vi hemma igen efter helgens utflykt till Uddevalla. 

Vi kom till Yvonne och Thomas vid 11- tiden på lördagen. Efter en fika så åkte vi med bilarna upp på Herrestadsfjället. Jag trodde det var Kynnefjäll vi var på men så var det inte. Hur som helst var vädret kanonbra får man säga. 8 grader varmt, visserligen lite kallt i vinden men ganska soligt och vi var ute och gick i 2 timmar med hundarna och det var verkligen härligt. Kul att komma till människor som vill gå ut och gå!!!

Här är vi vid en kåta och vi har alla 11 hundarna med oss men det syns ju inte!

Väl hemma igen så fick våra hundar vara i husvagnen och där var det gott och varmt, ca 25 grader!! Fick sänka lite för det hade man ju aldrig kunnat sova i den värmen men hundarna tycker inte det är för varmt. De fick tuggben att sysselsätta sig med men jag tror att de sov rätt mycket för hur det är så blir de trötta av att bara vara på främmande mark.

Så här trötta blev i alla fall Shira och Cherico efter promenaden.

Malva (galgo espanôl) såg ut att ha lite mer energi kvar.

Vi hade en mycket trevlig kväll med mat och vin och mycket prat, mest hundprat. Vi hade så trevligt, så trevligt.

Under natten hörde vi hur det började regna. Nu låter det ju alltid mer på ett husvagnstak än vad det är i verkligheten, men det var verkligen dåligt väder.

Efter frukost vid 9 så klädde vi både oss och hundarna efter vädret och så gick vi ut. Vi var nog ute 1½ timme i alla fall och vi var totalt blöta fast inte inpå skinnet. Alla hundarna hade täcke på sig och trots att täckena var genomblöta på ovansidan så var hundarna torra.

Alla täckena stod emot regnet och det är Yvonne som sytt allihop. Kan verkligen rekommendera hennes täcken. Det var bara Fejdis täcke (Back on Track) som inte höll riktigt tätt. Hon var lite våt på ryggen.

Väl tillbaka så fick vi lägga alla våra våta kläder och täcken i en stor plastsäck och in i bilen.

Efter middag och kaffe så åkte vi hemåt i ösregn och mörker.

Tack för en mycket trevlig helg!

Kunde inte motstå att tigga till mig denna fina bild på Smilla. Den är tagen av Stefan eller Elin Rose, vet inte vem som höll i kameran just då, kanske var det Stefan. Hur som helst så är den tagen i Sjuntorp på utställningen och Smilla tyckte det var gott och varmt med täcke på. Kallt är det i ridhus i november men det var inte oliiiidligt kallt, värre har vi varit med om.

Söt, var ordet!

Kolla länkarna till höger så finns Elin och  Stefan Rose med. Gå in på deras hemsida och blogg och kolla på superfina bilder, på bloggen finns mer fina hundar från utställningen i Sjuntorp.

Det kom ett mail med några bilder från Sjuntorp. Det var från Elin och Stefan Rose. Jag tar mig friheten att visa en här på Blondie och mej i ringen.

Blondie och Smilla har varit på utställning. I Sjuntorp var det den årliga vinthundsutställningen. Hade valt att bara anmäla två. Det var en amerikansk domare så jag tyckte inte det var stor idé att ställa Sunny. De andra ställde jag mest för att jag ville ha CK vilket jag ju inte fick på någon av dom. Men strunt samma, det går fler tåg. De fick släta ettor båda två i unghundsklass och bruksklass. Det var i alla fall inte så kallt i år i ridhuset som det brukar vara. Det var nästan 10 grader varmt ute.

Efter utställningen åkte vi till Gräfsnäs för att hälsa på Smillas kullbror, Nemo. Det är alltid lika roligt att komma dit.

Vi hade husvagnen med och man kan nog säga att vi hade en fin campingplats i trädgården med utsikt över sjön Anten. Till middag åt vi gös. En fisk som vi aldrig tidigare ätit. Den var mycket god och den var dessutom fångad i sjön nedanför. Smilla fick vara med inne i huset och Nemo tyckte det var roligt med sin syster. Vi hade en trevlig kväll och tog en promenad i mörkret fram till Gräfsnäs slottsruin. Den är upplyst och tornade lite kuslig upp sig i mörkret. Innan vi var tillbaka så var vi genomblöta av regnet som kom plötsligt.

På morgonen kom Nemo och kollade lite på Nova och Smilla i fönstret. Smilla syns bara lite svagt till vänster.

Därefter gick vi en promenad på 1½ timme och alla hundarna kunde springa lösa i omgångar. Fast Nemo har det förspänt. Han går aldrig i koppel. Han är så lydig och rusar inte fram till andra hundar utan läser av dom direkt och kan gå en omväg om han inte vill träffa dom. En fantastisk hund! Ja, det säger matte och husse också, inte bara jag som stolt uppfödare. Det är så roligt att alla är så nöjda med sina "valpar" i den kullen. De fyller 2 år i januari. De kanske inte kommer att skörda en massa cert i utställningsringen men de har en helt fantastisk mentalitet och är så lätta att ha. Det är ju trots allt det viktigaste. Är dom sen vackra också så är det ju naturligtvis en bonus.

Efteråt var både Nemo och vi trötta och belåtna. Hoppas vi snart får träffa honom igen.

Nu är vi hemma igen efter en heldag i Vingåker. Ja vi kom hem i går alltså. Åkte hemifrån halv åtta på morgonen och var klara halv åtta på kvällen, och hemma halv 10, så vi var väldigt trötta och i dag har allt kännts lite segt. Åldern???

Det var ju 115 whippets anmälda så konkurrensen är stor får man nog lov att säga. Den av våra som det gick bäst för var Blondie. Hon kom 2:a i bruksklass och fick UK. Blev slagen av Miki (Play A While Marimekko) som sen blev BIS Bruks. Blondie fick en mycket fin och lång kritik. Allt var bra! I stort.

Inger Carlsson på Klenods kennel ville visa Smilla och det fick hon. Smilla blev inte placerad i unghundsklassen men fick också en fin kritik.

Sunny blev inte heller placerad i öppna klassen men erhöll fin kritik. Glömde tyvärr hennes kritiklapp men har mailat Pekka och hoppas nu att han kan skicka den till mej. Om jag betalar portot så borde det inte vara omöjligt.

Eftersom Christer, domaren, skrev så mycket på kritiklappen så är det ju roligt att ha den.

I dag på Fars Dag har pappa varit hemma hos oss och ätit middag. Köttfärslimpa (lättuggat) och äpplekaka och vaniljsås till efterrätt. Å kaffe så klart...

Henrik, Emelie och lilla Tindra var också med. Så även far i vårt hus blev firad. Tyvärr kunde inte dottern komma men det "damp ner" ett SMS med ett presentkort på Ginza från henne och det är ju alltid kul att få.

Nu är det vardag strax och jobb i fem dagar. På fredag firar vi Jessica som fyller 11 år. Lilla hjärtat så stor hon blivit. Hon är faktiskt född just fredag den 13:e och det är det nu igen.

På lördag är det utställning igen...

Som jag tidigare berättat så blev ju Fejdi sjuk i februari i år. Hon fick hög feber och det konstaterades att hon led av muskelinflammation. Hon blev ju satt på cortison och skulle ha det ett halvår innan hon skulle utredas. Hon är ju så pigg så man tänker inte på att hon kanske fortfarande är sjuk. Nu var det ett par veckor sen som jag kontaktade veterinären i Skara. Det har ju gått 8 månader sen hon fick sin höga feber, över 40 grader, så det var inget att leka med!

I samråd med vet. så får hon nu 1 tablett var tredje dag i stället för 1 varannan dag. Jag har tempat henne på den tredje dagen innan hon får sin tablett och hon har stadigt haft 38 grader. Jättekul om det skulle gå att sluta men i ett första skede skall hon äta så här året ut.

Så nu håller åtminstone jag tummarna för att hon kan slippa cortisonet framöver. Visserligen är hon ju 9½ år så det är väl inte hela världen om hon får käka det livet ut, huvudsaken att hon mår bra och det gör hon. Det enda vi gör är att hon har täcke på sig mer än de andra hundarna och då har hon ett Back On Track täcke. Det tror jag kan vara bra för henne, den goa glada tjejen!

Duktiga Nemo som nu klarat anlagsprovet i viltspår med glans. Han har dessutom "på egen tass" spårat upp ett trafikskadat rådjur så att det kunde avlivas. Det var mycket skadat med buken uppsliten och måtte lidit väldigt. Stackars djur!

....fick jag min första hund. Det var en sheltie som såg ut som en border collie!!! Hon hade ståndöron, för kort päls och var 1 dm för hög! Hon var oregistrerad men hade fin stamtavla!!! Jag hade tänkt visa gamla bilder på henne som jag scannat men bilderna har ju försvunnit som sagt så jag nöjer mig med att skriva ett par rader. Får väl scanna om dom vid senare tillfälle.

Denna hund köptes per annons i dagspressen. Det visade sig att hon som sålde valpen hade köpt upp hela kullen från Skåne. Det var 5 stycken om jag inte minns fel. Alltså det är ju precis så här man inte skall köpa hund, men det hade jag ingen aning om när jag bara var 13 år och världens lyckligaste!

Jag minns det som i går och hunden, som hette Fanja, var en helt underbar hund. Hon levde i nästan 13 år. Det finns mycket att berätta om denna tiden men Fanja gjorde i alla fall så att jag genom hela livet haft ett mycket stort hundintresse och jag har aldrig varit utan hund sen den dagen för 46 år sen. Helt otroligt egentligen! Jag har heller aldrig tröttnat eller önskat att jag inte hade haft så många hundar. Det har bara varit roligt rätt igenom. Sen är det ju inte roligt när någon blir sjuk men det är en annan historia.