Fyra dagar med Lycca

Hon är väldigt duktig och både kissar och bajsar ute, trots regnet som varit. Äter bra gör hon också och är hur gosig som helst. Kryper upp i knäet på alla som varit här och tittat. Tindra och Lycca har funnit varann och hon är riktigt nyfiken och framåt, den lilla tjejen. Det är ju en stor omställning att flytta från mamma och syskon men det har gått hur bra som helst. Hon har funnit en riktig vän i Fi-Fi, som verkligen tagit sig an denna "lilla gråa råtta"

Bilderna nedan talar sitt tydliga språk. Annars har det alltid varit Blondie som fostrat alla valpar vi haft och det skulle hon nog göra nu med men hon är lite mer hårdhänt än Fi-Fi, som är hur snäll som helst. Mest som en lektant och sängkamrat. Vi tar det lite lugnt med introduktionen av övriga flocken. Vanessa är också snäll men ihop med Fi-Fi så blir det lite vildare så de får vara med Lycca var för sig. Nóri är ju den hon är och är väldigt nyfiken men får bara vara med lite då och då, hon är lite "brötig" Sunny bryr sig inte och Smilla vill inte se...

Aj, aj, så vasst!

Allt ska undersökas, här är det spisen som får sig en genomgång

Skönt att kunna ta sin tillflykt under bord och stolar när det blir för vilt

Vanessa väntar på sin tur

Något ätbart?

Kolla bakbenen, här var det full fart till benet

Trängas med storasyster är mysigt

Då somnar man snart

En fin snugglebag fick vi med...

...men det är Blondie som vet vad man ska ha den till

Fi-Fi och Lycca får snuggla i denna minibädd istället så länge

De är så himla söta ihop, så man smälter totalt

Qvickelyckans Dexta "Lycca"

Ja då är den stora dagen snart till ända. En liten vovve har intagit knäplatsen och det känns bra!

Efter några timmar hos Lena med familj var det dags för Lycca att ta farväl av mamma och syskon och börja ett nytt liv i en annan flock, lilla Lycca, hoppas på många år med dig

Så liten, så liten, ryms nästan i en hand, knappt 2 kg tung

Det har tagit några år att komma till detta ögonblick...

...och jag hoppas verkligen det ska gå bra med de övriga i flocken

Väl hemma så var det så klart Nóri och Vanessa som var mest nyfikna. Fi-Fi vågade inte ens nosa på henne. Nóri dreglade i mitt knä, vet inte vad hon tänkte...en matbit kanske...neej, så var det inte. De gamla brydde sig inte så mycket men nu har hon ju inte fått vara lös ihop med dom än. Det vågar jag inte, det får ske succesivt. Hur som helst så har hon ätit och kissat och bajsat ute. Snart får vi se hur natten blir!

Ibland är min man lite poetiskt lagd...

Vinthundsfolket har en underlig last

Kör ut på gärden där vi sätter oss fast

Detta är en återkommande faktor

Måste alltid anlita bonde med traktor

Å tidigt på morgonen vi måste upp

Alla är vakna men ingen tupp

Går ut på gärdet och väntar på tur

Alla vill ju få springa efter lur

Paus det blir o kaffe med dopp

Sedan åter väntan på nästa lopp

Dagen går och timmen blir sen

Går över gärdet på trötta ben

Alla samlas, ett stort gemensamt gäng

Väntar spänt på dagens poäng

Sitter med vänner, tar ett glas vin

Konstaterar att dagen trots allt varit fin

Måndag morgon och sent vi vaknar

Alla har åkt, våra vänner vi saknar

Vi är ensamma kvar

Lika bra att vi hemåt far

Det är då jag tänker på alla dessa trogna fans

Vi möts snart igen, på ett lerigt gärde, någon annanstans

(vid pennan - Claes-Göran)

Det var Vanessas valpar som kom på besök...

...med respektive matte och husse så klart. Det var över en månad sen vi bestämde vilken dag vi skulle träffas och tänk att man hade sån tur med vädret. Riktigt soligt och varmt. Vi gick en runda på 6 km med valparna. Ja nu har ju valparna hunnit bli snart 15 månader, så valpar är ju fel att kalla dom. Med på rundan var i alla fall mamma Vanessa med Fi-Fi och de tre sönerna Ozzy (B Spillemand), Dexter (B Smukke Möller) och Svante (B Splittergal). Sen fick även Albicans Rustan hänga med. Resten av gänget fick stanna hemma och fick en kortare promenad senare på dagen.

Nu blev ju bilderna jag tog inte något att skryta över men de får duga när man inte har något annat.

Sören fick hålla Vanessa och Fi-Fi, Andreas med Dexter, Susanne med Ozzy och Marie-Louise med Svante

Fi-Fi, Vanessa, Dexter, Ozzy och Svante

Svante. Jag lyckades mest få bilder bakifrån!

Svante med kompisen Rustan

Svante och Rustan igen

Fi-Fi

Ozzy

En välmusklad Dexter

Ozzy, Svante, Fi-Fi och Dexter

Andreas i samspråk med Fi-Fi

Ozzy och Fi-Fi i bustagen

Hemma på gräsmatten ville Ozzy busa med Dexter

Fina goa pojkar. Det var så roligt att alla gillade att träffas och verkade känna igen varandra. Inga som helst sura miner dom emellan. Det var bus och nere vid sjön fick killarna springa lösa två och två. Det gick hur bra som helst och inget vilt dök det heller upp...man ska ha tur ibland

Ozzy

Dexter fick vara med inne och hans sovstil har tydligen gått i arv från Vanessa

Fi- Fi var trött efteråt och även Nóri verkar halvsova. Jobbigt med hundar på besök. Roligt var också att Nóri säkert kände igen killarna och brydde sig inte alls om att Dexter var med inne. Hon kan ju annars vara lite av en surkärring mot andra hundar, men inte dessa.

Tack alla härliga valpköpare för att ni kom hit och att ni tar så väl hand om era telningar, det känns både roligt och tryggt. Tack också för det jag fick av er....hoppas vi kan göra om det igen så småningom. Andreas...du får köpa hus nu så vi kan komma och  våldgästa....

....men det blir ett inlägg om lera och storbrand i stället

Den obligatoriska resan till Karbenning utanför Norberg gick som vanligt av stapeln i början av maj. Nóri var anmäld dit till LC provet och Fi-Fi skulle få springa sitt första licenslopp. Det blev att hon fick springa två licenslopp och det gick jättebra så nu är det bara att vänta på att hon ska fylla 15 månader, vilket blir den 3/6. Då kan hon springa tredje och sista licensloppet och förhoppningsvis blir hon godkänd.

Nóri sprang väldigt bra i sin ensamhet och fick 185 poäng i båda loppen, ovanligt höga poäng överlag.

Nog om detta....

På vägen till Norberg passerar man länets högst belägna landsväg -

- och där är utsikten fantastisk

Väl framme och vis av tidigare öden på samma plats med regn och lera så garderade vi oss med slirskydd under bakhjulen, men det visade sig senare inte ha någon betydelse alls. Ja, lördagen var solig och fin. Visserligen kallt i vinden men hellre det än vad som komma skulle

Redan på lördag kväll började regnet och det regnade hela natten. Infarten till fältet där parkeringen var blev fort en lerig slipprig massa

När dagen var till ända och prisutdelningen klar så kom det en kille med traktor för att hjälpa alla att komma loss. Då var klockan ca 7 på kvällen och de flesta hade långt att åka och ville snabbt komma iväg....

Personbilarna blev först hjälpta

Någon enstaka kunde med viss hjälp klara sig själv

Sen fick den stora traktorn göra resten. Killen som körde gjorde det med bravur och tog det väldigt lugnt och försiktigt så att inte dyrgriparna till bilar, husvagnar och husbilar skulle skadas. Stor heder till honom!

Claes-Göran jobbade hela tiden med att koppla och koppla loss alla ekipage som drogs loss, så han frös inte i alla fall. Vi andra som tittade på huttrade i snålblåsten och regnet

Så var det dags för Thomas och Yvonne att bli hjälpta

Här får Mats G hjälp. Onödigt att chansa och göra ännu större sår i marken

Efter några timmars arbete så började det bli mörkt ute och Lasse D kunde strax fortsätta för egen maskin efter hjälpen

Dra mej baklänges och det gjorde han

Sista stora husbilen och sist blev vi själva hjälpta. Vi hade ju som vanligt tänkt stanna till måndag morgon men vi kunde ju inte stå kvar i leran så vi blev uppdragna till fastare mark. 30 till 40 ekipage var vi som fick hjälp

Jaa vad säger man....en sån sörja...vilket äventyr...

Här kunde vi stå över natten och när alla var klara var klockan 22.30 Då kan jag säga att vi var trötta och smutsiga. Efter lite i magen så somnade vi gott och regnet smattrade sövande mot husvagnstaket

Nästa morgon tittade vi på bedrövelsen

Det är annars ett vackert beläget fält med en fin gård och en sjö som utsikt. Fast geggan i förgrunden kunde vi gott varit utan.

På måndag började vi hemfärden och solen sken!!!

Vi bestämde oss för att åka igenom brandområdet. Den stora branden som var i Västmanland förra året. Först nu för ett tag sen så förklarade dom branden helt släckt. Tänk att det kan pyra under marken under en hel vinter. Otroligt och skrämmande. Bilerna nedan får tala för sig själva....

Bilderna är tagna under tiden som vi körde med bilen så det är ett oerhört stort område som är drabbat. Det är nästan svårt att föreställa sig hur hemskt det måtte varit med all rök och med risken att få sitt hem ödelagt. Överallt stod det skyltar att man inte fick beträda området. Däremot har dom tydligen lyckats rädda en del virke, även om det är bränt på ytan.

Ja, det var årets LC resa till Norberg....lite annorlunda blev det allt

Hon är fortfarande 6 veckor på bilderna

Tack snälla Lena för att jag får lite bilder att njuta av. Man får inte nog!

Hon kan redan göra små konster!

Ser fortfarande väldigt oskuldsfull ut

Mmmm...va gott

Mums filibabba... 

Läängtar...

På bilden är lilla Lycca 6 veckor, bara två veckor kvar...förbereder lite...men mest i mina tankar...hur ska det gå...är hon jätteliten...som en munsbit för Nóri!!!! Nej, nej...jag räknar med att det ska gå bra...fattas bara annat...

Tog en tur till sjön med två hundar som hade spring i benen

Hängde på kameran och väl framme så var det lite fåglar som blev fotade. Som vanligt syns allting sämre i bloggen då bilderna görs mindre men de får duga.

Fram med kameran...två vackra knölsvanar i sikte

Så kikade dom fram bakom berget -

- och kom närmre -

- och närmre -

Så underbart vackra fåglar

T o m vacker bakifrån och helt orädda trots att hundarna var med

En mås spanar från en egen liten ö -

- och en annan spanar från luften

Full fart var det också på grågässen, de är ju inte tystlåtna precis

En drillsnäppa

Syns tyvärr lite dåligt men här är det två friande drillsnäppor

Oj vad dom "dansade och spelade" för varann

Ett väldigt högt läte hade dom, riktigt genomträngande

Dessa två kan också ha ett genomträngande läte när de leker

Snart var jakten i full gång, alltid Fi-Fi först

Ja, olika stilar kan man ha, kolla blick och bakben...

Törstiga efter allt spring